Kommer den globala högkonjunkturen att hålla i sig? Efter en lång period av i stort sett oavbruten tillväxt, är detta en fråga som många ställer sig. Inte minst med tanke på de störningar i ekonomin som vi upplever.
I den här intervjun ger Jan Häggström, som är chefsekonom på Handelsbanken, sina svar på denna och ett antal andra frågor.
– Fortsatt högkonjunktur?
– Mycket talar för det. Det är nämligen inte en ’vanlig’ högkonjunktur vi just nu befinner oss i, utan vad man kallar en superkonjunktur. Sådana varar mycket längre än normala högkonjunkturer. Tittar man i den historiska backspegeln har vi tidigare haft två superkonjunkturer. |  | 
Jan Häggström är Handelsbankens chefsekonom sedan 1988. |
Den första inleddes under de sista decennierna på 1800-talet i samband med den första vågen av industrialisering och pågick i princip fram till första världskriget. Den andra superkonjunkturen tog sin början efter andra världskriget när Europa och Japan skulle återuppbyggas. Den höll i sig en bit in på 1970-talet och lade bland annat grunden för de enorma framgångar som svensk industri då hade.
– Nu befinner vi oss alltså i den tredje superkonjunkturen. Den har i princip pågått sedan millenniumskiftet och torde med erfarenhet av tidigare superkonjunkturer pågå ett bra tag till.
– Vilka är drivkrafterna?
– Kina har från början varit dragloket i denna superkonjunktur. Det är deras inträde i industriåldern som är grunden för den globala boom för
verkstads- och industriprodukter vi nu ser. Kina har för närvarande en årlig BNP-tillväxt på omkring 10 % och en fortsatt kraftig uppbyggnad av produktionskapitalet.
Man är idag världens största användare av stål och koppar. Landets behov av stål beräknas dessutom fördubblas under de kommande fem åren. Och för koppar förutses en fyrdubbling under samma period. I svallvågorna av detta kommer vi att få en snabb ökning av realinkomsterna. Kina har idag en levnadsstandard som ligger på ¼ jämfört med EU. Inom de närmaste tio åren förväntas den fördubblas.
– Vad händer efter Kina?
– Tätt i spåren på Kina ser vi nu ett motsvarande uppsving i Indien. Man ligger där cirka tio år efter Kina vad gäller inkomstnivåer. Indiens pågående inträde i industriåldern stärker och förlänger superkonjunkturen. Samtidigt pågår en liknande utveckling i Östeuropa och de forna Sovjetrepublikerna med en sammanlagd befolkning på 450 miljoner invånare. Där sker en omfattande reindustrialisering. Gamla nedslitna industrier förnyas och uppgraderas för att kunna svara upp mot den nya tidens krav. Detta ger ytterligare näring åt superkonjunkturen.
– Kina, Indien, Östeuropa och lägg dessutom till delar av Latinamerika, Mellanöstern och Afrika. Totalt sett baseras denna superkonjunktur på ett stort produktivitets- och inkomstlyft i länder med cirka tre miljarder invånare, det vill säga nästan hälften av jordens befolkning. Det finns alltså en enorm levande kraft i den. Marknadskrafterna börjar fungera på marknader där de
tidigare inte existerat. Entreprenörskap blommar upp och den ekonomiska politiken läggs om i tillväxtvänlig inriktning. Människor ställer allt högre krav på levnadsstandard.
– Har USA spelat ut sin ledande roll?
– USA är naturligtvis fortfarande en maktfaktor då det gäller de finansiella marknaderna, ränteutveckling och aktiehandel. Men generellt har USAs betydelse för världsekonomin minskat betydligt. Landets motor har hackat ett tag nu. Deras BNP ökar med beskedliga 2 %, det vill säga mycket mindre än den genomsnittliga globala tillväxten, och långt, långt efter Kinas tvåsiffriga ökningstal.
– Vi har helt klart fått en förändrad balans i världshandeln: För tio år sedan gick 40 % av Japans export till USA. Idag är motsvarande siffra bara 20 %. Numera är Asien den viktigaste exportmarknaden för Japan. Samma trend gäller för Europa. Idag går bara 20 % av Europas export till USA. Exporten till Östeuropa och Ryssland är större.
– Vilka är då hoten?
– Vi har ju haft ett antal störningar av den internationella ekonomin under sommaren och hösten men jag ser dem närmast som små hack på en kraftigt stigande kurva. De har marginell inverkan på den uppåtgående trenden. Vi kommer också att ha de vanliga konjunkturmönstren, men svängningarna kommer att ske kring en kraftigt stigande trend.
– De långsiktiga hoten ligger på andra nivåer. Den moderna livsstilen, som kommer att omfatta allt fler, är oerhört resurs- och energislukande. Ta bara Kina som exempel: Så sent som 1970 levde över 80 % av Kinas befolkning på landet. Idag har landet 45 städer med mer än 1,5 miljoner invånare. Om drygt tio år kommer det att finnas 150 kinesiska städer med denna folkmängd. Nästan en miljard kineser kommer då att bo i städer och ställa helt nya krav på komfort och livskvalitet.
– Och utvecklingen går snabbt. Redan idag är Kina världens näst största bilmarknad mätt i nyförsäljning. Hur kommer det då inte att se ut om 10 –15 år? Vi kommer sannolikt att slå i kapacitetstaket inom många områden. Brist på råvaror och livsmedel är något vi måste leva med och lära oss att hantera. Vi kommer att ha begränsade resurser då det gäller att frakta varor. På fem år har fraktpriserna åttadubblats. Och så vidare.
– Man kan väl sammanfattningsvis säga att vi under resan genom den pågående superkonjunkturen kommer att ställas inför ett antal utmaningar då det gäller miljö- och resurshushållning som vi måste finna lösningar på. Hot eller möjlighet? Välj själv!
– Avslutningsvis: din syn på Sandvik?
– För mig är Sandvik ett mycket välskött företag. Enligt min mening fokuserar man på det man är bra på. Man gör sig av med verksamheter som inte passar in i strukturen och satsar hela tiden framåt på att utveckla och spetsa sitt erbjudande mot marknaden. Företaget är utomordentligt väl positionerat för att dra nytta av superkonjunkturen. |